«DEN
ENKLA MÄNNISKAN ÄR GUDS HJÄRTEBARN»
·
Den enkla människan, det enkla barnet, som behagar mig med sin
fullständiga tillit, är Mitt hjärtas barn, säger Herren.
·
Den okomplicerade människan klagar inte även om den inte blir
uppmärksammad i ett sällskap, utan åsidosatt, något som Jag tillåtit för att
visa den människans värde. Den människan klagar inte och säger inte «Varför
uppmärksammar Du de andra och inte mig?»
·
Den ödmjuke tar alltid självmant den sista platsen. Jag tar honom från
den sista platsen och sätter honom på den främsta platsen, som är i Mitt
hjärta. Det barnet blir inte sårat, när det inte får främsta platsen, och när
människor tanklöst förödmjukar det och dess förstånd. Det barnet bara accepterar
det, för dess glädje är inte det världsliga, och inte människorna, inte heller
deras verk. Dess glädje är Jag! Och jag lever i detta barn.
·
Mitt okomplicerade barn förvandlar alla de bittra ord det får höra till
böner.
·
Om det lider av olika sjukdomar hittar det alltid en anledning att säga
att det själv är orsaken, även fastän det inte är så. Då välsignar Jag det ,
för till och med på den väg som är det stora offret, med tålamod i smärtan, så
prisar det barnet Mig.
·
Du kommer aldrig att få uppleva att en okomplicerad människa säger «Men
varför Gud, hände detta mig?» för alltid litar den människan på Mig och säger
till Mig: «Min Gud, Du vet allt om mig!»
·
Mitt enkla barn vill inte ha tusen andra saker i huvud och hjärta. Bara
Jag räcker för honom. Därför går det enkla barnet genom livet glatt och välsignat,
för Jag lever i Honom och Han lever i mig!
·
Mitt okomlicerade barn söker sig till Mig att tala med Mig långa
stunder, för det vet att det är ett litet otryggt barn, sårbar i världen, och
då ber det om Mitt beskydd., Min kärlek, Min ömhet, Min trygghet. Och Jag ger
det till det barnet med öppna armar, för det är min Enfödde!
·
Och om det händer att jag överger det för en liten stund, för att pröva
dess styrka och dess tålamod och för att se om det har fullständig tillit, det
där enkla barnet, då väntar det tålmodigt på den stund, då Jag skall komma in i
dess hjärta igen för att vi skall enas, Jag och Mitt barn tillsammans.
(utdrag från predikan av fader
Elpidius Vagianaki)
