VET NI NÄR NI SPRIDER FRID?
När ni lyckas efterlikna den ”tysta kärleken”som denna storartade flicka, denna enastående lilla Himmelska Drottning,vår Heliga Moder, hyste för sin Son!
Två saker gjorde hon:
DET FÖRSTA, hon var tyst,men talade inom
sig. Hon var tyst av världens ord och talade inombords oavbrutet med sin Gud om
sin unika skatt.
DET ANDRA, från hennes ögon och från
hennes hjärta, även när hon var tyst,utstrålade ett sådant ljus,en sådan
älskvärdhet,glädje och kärlek så du trodde att det var endast dig hon älskade.
-Är det inte så, att många gånger när man
är tillsammans med någon man älskar, känns det underbart även utan en massa
ord,utan det räcker med en blick från den älskade för att hjärtat skall slå
hastigare?
-Vilket känns starkast?
-Den tysta dyrkande kärleken,eller
kärleken med alla dessa onödiga ord “du är min enda kärlek,min enda glädje,du
är än det ena,än det andra”och ord som många gånger inte alls passar ihop med handlandet?
-DEN TYSTA DYRKANDE KÄRLEKEN!
Så älskade vår Heliga Moder!
(utdrag
från predikan av fader Elpidius Vagianaki)